Nuon är inte regeringens fel

Varken Borg, Olofsson eller Reinfeldt har kompetens att bedöma affären. Självklart är det ett problem för Sverige att det inte krävs kompetens för att bli riksdagsman, eller ens för att få en ministerpost.
Öystein Löseth och Lars G. Josefsson är båda de personer som har såväl formell kompetens som tillräcklig erfarenhet att ratta Vattenfall. De ska sälja in rätt beslut till styrelsen.
Jag satt själv med i Vattenfalls koncernstyrelse under 1996 och 1997. Dåvarande Carl-Erik Nyquist deklarerade att Vattenfall var ett precis mittemellanstort företag inom energiomvandling och energiförsörjning. Det fanns två alternativ, bli uppköpt eller att köpa själv. Att bygga var ju praktiskt taget en stängd möjlighet. Birgittorna Hambreus och Dahl men också Fälldin och Johansson bromsade praktiskt taget allt utom vind och sol. Effektiv vindkraft kräver stora kraftverk och hög höjd. Man kan inte ta för stora steg i taget. Solel måste få högre verkningsgrad vilket också tar tid att få fram.
Bl.a. Anders Hedenstedt på Vattenfall uttalade under tidigt 90-tal att vi måste växa utanför Sverige och syftade inte enbart på de nordiska länderna. Vad man gjorde för att upprätthålla viss kompetens var att i samarbetsprojekt bygga naturgas-kombi anläggning i södra Thailand samt vattenkraft i Laos. Men man satsade också i Latinamerika. Janne Rudén, en trevlig kille representerande SEKO, ifrågasatte satsningarna på andra sidan jordklotet samtidigt som underhållet av elnäten släpade efter. Efter Rudéns klagan erbjöd Nyqvist ett studiebesök för att vi skulle komma till insikt om Vattenfalls rättfärdiga satsningar.

Vi blev smabbt och professionellt bemötta och informerade. Snart nog blev det besök på den första anläggningen. Efter studiebesöket i COCO var det dags att kolla på vattenkraftutbyggnaden i Laos. Kontrasten mellan Laos och Thailand var påtaglig. Nu var det i praktiken en färd genom djungel som väntade. På vissa sträckor var dock vägstandarden tämligen bra. Vi fick en utmärkt redovisning av det pågående arbetet. Man brukar kalla denna typ av vattenkraft för ”run off the river” vilken innebär en synnerligen ringa inverkan på naturen. Hydro Powers representant och platschef informerade. Hydropower var också mån om lokalbefolkningen som utbildades i teknik. Ytterligare aktörer till stöd för Vattenfall gjorde sitt bästa för att informera oss förtroendemän. Min bakgrund och erfarenhet från Stal-Laval Turbin AB, ASEA STAL AB och ABB Carbon AB innebar ett dukat bord för budskapet. Jag kan själv tycka att köpet av Nuon inte utgjorde värdens bästa val. Det som ser ut som en dålig affär idag kan visa sig bra på längre sikt. Att skaffa sig marknad kan ibland likna att spela Monopol. Det svider initialt men kan vara lyckosamt på längre sikt. Om köpet ändå är ett klavertramp kan det mycket väl vara en konsekvens av miljö- och vänsterpartiernas långsiktiga trakasserier av, och hets mot, det svenska samhället och dess medborgare. Miljö- och vänsterkrafter har ju bromsat både svensk kärnkraft och vattenkraft. Nu gnälls det till och med i Umeå över planerad finsk kärnkraft. Det är att förolämpa våra grannar.