Fyra minuter med Gunilla Carlsson

Vi sprang ihop på Gröna Linjen utanför spärrarna på Gullmarsplan kl 8.10 2014-04-22. Båda var vi på väg norr ut. Hej Gunilla, vad har du för dig nu? ”Jag har ett mellanår och provar lite nytt”. Carlsson var strålande glad i sin fina vårkappa. Hon medförde en större resväska så vi tog det lite lugnt nedför trappan till perrongen. Kanske vill du ge dig i kast med att få ett slut på saltningen av våra vägar, var mitt spontana utspel. Hon avböjde hjälp med den stora väskan. Jag redogjorde för praktiskt taget hela programmet av kriminella och negativa konsekvenser som följer av vägsaltningen under vår korta resa, liknande den jag hade med Anders Ygeman, 2012-06-18. Samtidigt framhöll jag det framsteg som Catharina Elmsäter-Svärd gjort med krav om vinterdäck på tung trafik.

Jag berättade att Trafikverket aldrig kan utlova ”effektiv halkbekämpning”. Det faller ju på begreppet: Impossibilium nulla obligatio est. Vi klev båda av vid Medborgarplatsen. Väl uppe på Folkungagatan tog vi hand och det var hög tid att jag presenterade mig: Bengt Jonasson sa jag men hade redan i tunnelbanan nämnt om mitt jobb på stiftelsen GVK. Carlsson kontrade med att hon skulle ta upp frågan med Cattis som hon träffar ibland varefter hon fortsatte åt motsatt håll med sin packning för att söka visum inför sitt nya äventyr. Jag skyndade öster ut mot kontoret på 122.