Den mest betydelsefulla skillnaden torde vara att Hitler förstod konsekvensen av sin kemiska krigföring.
Erixon har, liksom tidigare generaldirektörer, blivit informerad och upplyst om konsekvenserna men tydligen fortfarande inte förstått.
Kanske har det sin förklaring i att såväl Skogö som Malm likt Erixon är ekonomer och saknar logisk slutledningsförmåga.
Adolf Hitler använde liksom Ingemar Skogö ett kemiskt medel vilket resulterade i människors död. Hitler lagfördes inte.
Hitlers och Erixons metod bygger på:
1. Dosering av ett kemiskt medel
2. På ett begränsat utrymme
3. Inget alternativ för de utsatta
4. Dödsoffer
En av de mest framgångsrika banemännen torde vara Ingemar Skogö som äntligen fick sparken från Vägverket då jag skrivit till Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson och förklarat misstaget att förordna Skogö en tredje gång.
Ingemar Skogö, tidigare ”generaldirektör” på Vägverket, vilken saltade ihjäl vägtrafikanterna. Generalsabotör vore en mer passande titel.
Skogö är av allt att döma en odugling vilken tidigare fått sparken från Luftfartsverket, enligt en facklig förtroendeman på SAS. I rollen som månatligt understödsobjekt i Västerås, var utrymmet antagligen mindre att åstadkomma samhällelig skada.
Inte ett porträtt av Ingemar Skogö, men väl ett klipp ur generalsabotörens meritförteckning. Skogös kemiska krig och terrorism har inte ifrågasatts. Vilket undermåligt samhälle, detta hycklerisverige.
Till Morgan Johansson, till Anders Ygeman, till Anna Johansson och till Isabella Lövin:
Varför finns det inte en lag som förbjuder all saltning av våra gemensamt ägda vägar?
Absolut Saltfria Vägpartiet erbjöd redan på 1980-talet ett seriöst alternativ till alla som var trötta på de oengagerade schablonpartierna. Det dröjde ju faktiskt ett bra tag fram tills KD lade ned den livskvalitetsstympande fastighetsskatten vilken tidigare utraderat människors livskvalitet. OK, Sossarna hade förstått att arvsskatt och förmögenhetsskatt måste bort. Det måste ju finnas en mening med livet!