Klockan 17 meddelade Uffe Börjesson att nästan samtliga 130 anmälda och betalande gäster anlänt. Minglet hade då pågått en timme och den som höll sig framme hade fått påfyllt av ”Cavan”.
Personalen Dukade fram godsaker och Börjesson meddelade att vi samtliga först skulle inta våra platser vid borden. Det var soligt och varmt väder men också lite blåsigt. Det mojnade efterhand.
Här är vi bänkade som på en skolavslutning, men stämningen verkar väl så hög!
Så var det dags. Många gav uttryck för sin hunger.
Det bjöds bl.a. fläskkarre, kyckling och två sorters korv förutom potatis, sallad, såser och bröd.
Man fick också välja mellan rött och vitt vin.
Allt eftersom kom allsången igång med stöd av proffsiga musikanter.
Häfte med sju kända sånger:
Duktiga som gjort insatser för klubben erhöll diplom! Thomas Wrande var föredragande.
Under kvällens inledning hade jag förstärkts i min uppfattning om hur duktig, drivande och underhållande Uffe är. Mycket riktigt, en dam vars namn jag missade, ny som jag är i klubben, gick fram till mikrofonen och tackade Börjesson för arrangemanget.
Jag tog också mikrofonen och lovordade på mitt sätt, Uffes förträfflighet.
Men också L-O Landin visade sig på styva linan med egen komponerad välsång. Ingen kan väl tro annat än att klubbens firande är nåot annat än en täckmantel för Landins 70-årsfirande. Finurligt arrangerat av Dalarös ”borgmästare”.
Så var det dags för ordföranden att släppa loss och presentera sig för de nu tämligen glada och upprymda gästerna.
Nu var stunden kommen för dans. Vi hade suttit ett bra tag men många hade också tagit en sväng till baren och realiserat en eller annan tjuga till påfyllning av vin. Men först en båtlåt! Monika Bring, med vit saxofon, tidigare känd bl.a. tillsammans i (med) Carlssons Treooo, into under kvällen en central roll.
Och så äntligen lite dans. Varför inte en vals?
Vidare är det traditionellt med hambo eller varför inte en tango?
Fortsättning följer i del 2.