Till frukost fick jag varmrökt lax på nyttigt bröd och en stor balja kaffe. Hade grundat med en rejäl tomat. Därefter buss 839 och pendeltåg till Centralen för att lösa in en 24-timmars biljett som blivit ogiltig efter 60 dygns brist på aktivering.
Vidare till Södertappen för att lämna blod. Det hade kommit åtskilliga SMS om behovet av mitt blod. Värdena var som vanligt bra. Hade nyligen testat min biologiska ålder till 60.
Så här ser det ut på Södertappen sett från från britsen.
Här ligger man för att bli tappad.
Klockan hade passerat 12.30 och jag begav mig till Fotografiska Museet för att träffa min gode vän ”broder” Ulf Schultzberg vilken är till och med mer fotografiskt intresserad än jag. Vinterns vägsaltningsskit hade redan kontaminerat gångbanan.
Han var lite försenad, vilket klär honom. I övrigt är han helt OK. Man presenterade på Historiska en omfattande kollektion av bilder i ”Landet utom sig”, människor i tristess över hela Sverige. Men det visades också individer från diverse jobbsituationer i andra länder. Det är bra utsikt från historiska till inloppet. Här kommer Birka Princess.
Det här är väl inte utställningens mest representativa foto. Men en Cheva från 1957 på Kungsgatan är ändå kul.
Denna föredömliga, tillika kulturella utsvävning, belönades med ett uppfriskande glas. Jag föredrog en stor stark som följd av blodgivningens vätskeförlust. Schultzberg var lite elegantare i sitt val.
Tvingades avboka ett av rummen på Scandic Anglais där vi tänkt övernatta. Ty Ulf hade abrupt fått glädjande besök av tidigare affärsbekanta tillika européer vilka redan hämtats på Arlanda och transporterats till Uffes villa i Vallentuna.
Vi var nu via tunnelbana till Rådmansgatan jämte promenad på väg till Andalucia, en centralt belägen spansk restaurang. Tyvärr var denna abonnerad för kvällen vilket vi blev varse i entrén. Så vandringen fortsatte till Pitchers som utgjorde vårt nästa val. Här blev det kyckling för Ulf och revben för undertecknad. Därtill ett utmärkt vin varvat med bira.
Sedan följde vandring mot Hotell Riddaren för After Work med Club Academica. Vi mellanlandade dock på Angalis så att jag kunde checka in och få ut min Runa Vodka-skjorta som Susanne Nybacka lämnat in ”till handa” samt bli av med min ryggsäck med diverse. Jag blev direkt uppgraderad till ett jättefint rum.
Strax ute från Anglais observerade vi ett stort antal av polisens ”piketbilar”. En ordningsvakt förklarade att vi väntade på en ordnad demonstration. Väl inne på Sturegatan kom ett sävligt vandrade tåg av individer med facklor. Det liknade ett rogivande luciatåg. Jag steg fram till några i tåget och frågade vad de representerade. NMR var svaret. Ha en trevlig kväll, kontrade jag. Hellre fria än fälla.
Vi kom inte längre än till Sture Hof, Uffes absoluta favorit från glansens tidevarv, om än med en aning högprisprofil. Vi tog plats utomhus bredvid ett trevligt ungt par från Göteborgstrakten. Det blev lite politisk debatt om Sveriges ättestupa. Man var dock tvungen att gå inomhus för att beställa, vilket Schultzberg föredömligt företog sig. Efter intaget på Pitchers var ju promillehalten redan på väg mot en alarmerande låg, tillika kritisk, nivå.
Uffe drog så hem till sina utländska gäster alltmedan jag stuffade vidare till Riddaren. Där återfanns ganska mycket folk, för mig många kända men också några nytillskott. Jag lät mig förledas till att med en 1/2 liter i näven ingå i ett kollektivt quiz. Upplägget var förträffligt. Lennart Jörnstad ställer cirka 50 frågor och samtliga i gruppen, cirka tio, inklusive Ingemar får hjälpas åt att svara. Om vi får minst 70 procent rätt på frågorna blir alla i gruppen vinnare och får välja var sin bok ur ett tämligen omfattande sortiment. Vi klarade detta med stor marginal, trots att jag antagligen inte bidrog, emedan frågorna inte var av den karaktär inom vilken jag har investerat min kompetens. Det var praktiskt taget till hundra procent frågor grundade på oväsentligheter, en sorts kunskap som helt onödigt belastat somligas hjärnor. Men vad jag minns, hade ingen fråga anknytning till naturvetenskap, teknik, levnadsstandard eller välfärd, dvs sådant som faktiskt betyder något för vår existens.
Efter att ha hejat på några kända ansikten och snackat en stund med Hans kompis samt förtärt ytterligare en välförtjänt och än mer behövlig bira, lullade jag hem till Anglais, sov gott, intog en förträfflig frukost, men missade reprisen på Idol under lördagens hemväg till mitt numera kära Dalarö.
Hanns det inte med mera?
Så här års går man lite på sparlåga, vet jag!